Hur jag valde mitt kennelnamn – GUESTLING.

1979 köpte jag min första norfolkterrier efter att ha beundrat rasen i många år. 1981 var jag på cykelsemester i England tillsammans med en väninna som inte alls var intresserad av hundar. Vi var i södra England och jag tog chansen att försöka få tag på Elisabeth Matell per telefon. Hon hade några år tidigare flyttat till just dessa trakter. Trots stora problem med engelska riktnummer lyckades jag nå henne och frågade om vi kunde träffas. Vi bestämde att vi skulle träffas ett par dagar senare på den gamla puben The Mermaid i den lilla pittoreska staden Rye. Elisabeth lovade dessutom att ta med sig ett par hundar då jag hade som önskemål att få träffa framför allt Ch.Nanfan Sweetcorn, min favorit.

Kvällen innan vårt möte tillbringade min väninna och jag i underbart vacker sydengelsk natur, med små välskötta trädgårdar utanför pittoreska små hus. Vi övernattade på ett trevligt vandrarhem, orten hette Guestling och jag sa till min väninna: om jag någon gång ska skaffa kennelnamn så ska det bli GUESTLING!

När jag skulle ansöka om kennelnamn blev ansökan liggande i flera månader för att jag inte kunde komma på något alternativ till Guestling. Till slut skickade jag in den trots att jag bara hade Guestling som förslag. Tack och lov så blev det godkänt! Flera år senare ser jag i en äldre årsbok (1960, kanske den första?) att dåvarande sekreteraren, senare ordföranden, i The Norwich Terrier Club var Major N.Bradshaw, Homeland, Rock Lane, Guestling, Hastings! Det kändes verkligen bra med en sådan anknytning till rasens tidiga dagar!

      

Det här är mitt vandrarhemspass med stämplar från de olika vandrarhem, "Youth Hostels", vi bodde på. Bland annat i Guestling!